Ambiverta Liv

VARNING - LÅNGT INLÄGG

 

Idag tänkte jag slänga ut en liten funderare till er. En funderare som har varit ganska aktuell senaste året - eller ännu längre.

 

Under min föräldraledighet har det blivit en del TV, främst i början när min dotter var mindre och kunde ligga och amma och halvsova i flera timmar. Nu när hon är större är TV:n oftast avstängd eftersom vi kan leka på ett annat sätt. Mycket skönare för stackars rumpan!

 

Ett återkommande ämne i t ex Nyhetsmorgon och Malou Efter Tio (program jag aldrig hade sett om jag inte suttit fast i soffan mitt på dagarna...) var det så kallade ekorrhjulet. De har intervjuat flera olika personer som har hoppat av ekorrhjulet helt eller delvis. Personer som har kommit på att jobba 8 timmar om dagen hela livet för att sedan bli gammal och skruttig lagom tills man (förhoppningsvis) kan sluta jobba känns lite meningslöst. Är det så man vill spendera livet?

 

En anledning till att jag har funderat så mycket på det här är för att en av mina allra bästa vänners mamma gick bort nyligen. 54 år gammal. Hon fick diagnosen cancer, och några veckor senare var hon borta. Så fruktansvärt att jag inte ens tänker försöka beskriva det mer än så. Hon hade eget företag och jobbade nästan dygnet runt, likaså hennes man, och nu när de äntligen tänkte trappa ner lite och börja leva lite mer så dog hon. Precis lagom tills hon skulle få börja njuta av allt hårt slit. Det är orättvist. Det fick mig att börja inse att man faktiskt inte vet hur länge man får leva. Så är det rätt att jobba bort livet då? Att bara jobba för framtiden? Vem säger att man ens hinner komma dit. Det blev en ögonöppnare på något sätt. 

 

Jag har i nästan hela mitt yrkesverksamma liv jobbat mer än 100 %. Det har varit helt naturligt, och i ärlighetens namn har pengarna lockat. Flera somrar hade jag tre jobb vilket resulterade i att jag inte hade en enda ledig dag på 3-4 månader, och innan/efter hade jag någon dag här och där. På något sätt fick jag ändå ihop mitt sociala liv ganska bra, men det var ju genom att jag fick stå ut med att vara bakis på jobbet eller otroligt trött för att jag hade sovit för få timmar. Mitt i det här försökte jag även få till träningen. Träning är oerhört viktigt för mig och mitt välmående. Jag behöver endorfinerna som jag får när jag tränar för att fungera optimalt i vardagen. Ni hör ju att timmarna omöjligt räckte till ibland, jag hade behövt 30-timmarsdygn för att hinna med ordentligt. 

 

Nu behöver man ju inte jobba mer än 100 % såklart (som jag normalt sett gör, och som kan verka idiotiskt), men de flesta känner nog att de åtminstone behöver jobba närmare 100 % för att ha råd med allt man vill och behöver ha - det är dyrt att leva. Många har även lite panik inför pension eftersom de hela tiden säger att vi kommer få det så himla dåligt ställt som pensionärer. Den allmänna pensionen räcker inte - som baseras på inkomst - så man måste även ha råd att pensionsspara själv = behöver mer pengar. 

 

Jag har alltid tänkt att ekorrhjulet är oundvikligt och helt enkelt så livet ser ut. Det är så det fungerar och måste vara. Senaste året har jag däremot börjat tänka lite annorlunda. Jag har dels varit sugen på att starta eget, vilket jag varit till och från hela livet för jag kommer från en sån familj, och dels har jag varit sugen på att hitta alternativa vägar. Nu när jag har fått barn vill jag heller inte att hon ska behöva vara på förskolan i 10 timmar som det blir om jag ska jobba heltid + restid till och från arbetet. Då har jag istället funderat på att ta chansen att gå ner i tid, att endast arbeta 75 % som man får göra till de är 12 år (eller 8 beroende på vilket år barnet är fött). Men dels är jag orolig att jag kommer få göra 100 % arbete på 75 % tid med tanke på hur dåligt deltiden har fungerat för mig nu, och dels blir det också en pengafråga. Klarar vi oss om jag går ner 25 % i lön? Det gör vi nog absolut eftersom vi överlever nu när jag är föräldraledig, och det blir man inte rik på precis. 

 

För oss skulle det alltså fungera, men det är det långt ifrån alla familjer/föräldrar som har råd med. Vissa måste jobba 100 % för att få det att gå runt. Vissa vill jobba 100 % och då ska man ABSOLUT göra det. Ska jag gå ner i tid börjar jag automatiskt fundera på min pension också - den blir ju sämre om jag tjänar sämre. Då kanske jag ska försöka spara mer privat? Har vi råd med det? Och så vidare, och så vidare. Frågor finns det ingen brist på precis. 

 

Samtidigt har jag funderat otroligt mycket på det här med livskvalitet. Vad är det? Är det att ha så mycket pengar man kan? Är det att ha så mycket tid med familjen som möjligt? Är det att ha så mycket fritid som möjligt? Svaren på de frågorna tror jag är väldigt olika beroende på var i livet man befinner sig. Det har det varit för mig i alla fall. Just nu skulle jag i en drömvärld vilja kunna svara JA på alla tre frågorna. Jag skulle vilja ha mycket pengar - eller mycket och mycket, men så man inte behöver vända på varenda slant för att ha råd med mat och kläder och kanske kunna lyxa till det någongång ibland - plus att jag vill ha mer tid med familjen OCH mer fritid, så jag kan få in min träning som är viktig för mig utan att jag missar så mycket av den begränsade tid man har med familjen på vardagarna. 

 

Går det att kombinera allt det här? Ja, kanske! Jag har startat upp en alternativ business vid sidan av föräldraledigheten. Ska bli spännande att se vad den kan utvecklas till!

 

Vad händer om alla hoppar av ekorrhjulet? 

 

 

Är du nyfiken/saknar någon info/vill ha mer detaljer så berättar jag gärna mer via ett mail: [email protected]